slut som människa
jag trodde jag skulle kollapsa på vägen hem efter passet.
på riktigt kände jag bara för att lägga mig ner där på trottoaren och vila tills imorn bitti.
men vi kämpade oss hemåt och nu kan jag inte lyfta mig från soffan, så jag får sitta här till H bär in mig till sängen när han kommer hem.
ska jag va helt ärlig har jag ingen aning om var han är.
dörren var upplåst när jag kom och tv stod på och hans mobil låg på soffan men själv lös han med sin frånvaro.
är det kanske dags att bli orolig? hur många människor nu för tiden går ut utan mobilen?
men gissa vad som var hemma!? DISKMASKINEN! inte ikopplad men han har varit jätte duktig och hämtat den.
han borde få en present imorn =)
sen fick jag ett exlusivt samtal från norge nyss. det var mycket roligt och vi sak leka när du kommer hem fanny!
JAG LÄNGTAR.
imorn har jag lovat märta att gå upp och promenera klockan sju. (!)
herregud vad tänker vi med ibland? och var i hela fridens namn är min karl?