Jag Kommer Alltid Att Vara Madeleine

idag har jag blivit intervjuad.
av en supergullig tjej som heter sofie och som skriver en serie personporträtt för student tidningen ergo här i uppsala.
fråga mig inte hur det kommer sluta men jag ska få se ett utskick på mån och godkänna allt.
så vi har suttit i soffan på jobbet och pratat om allt och inget, dvs mest om mig i över en timme.
efter ett tag började jag gäspa och jag fick ursäktande tala om för sofie att det inte berodde på att hon inte e kul eller så utan att dagen bara har varit otroligt lång och började som crap imorse.

då jag oturligt nog skulle börja min dag med att prova ett par jeans.
det var hur illa som helst och sen var allt jag tog på mig bara fult fult och åter fuuult.
kollade på klockan och såg att den var halv nio
(precis den tid då jag skulle möta märta)
skyndar ut ur min nu otroligt stökiga lägenhet med mitt otroligt flottiga hår,
mitt vääldigt osminkade ansikte och fula fula kläder.
märta däremot såg omåttligt fräsch ut när jag väl kom fram och jag kände hat.
väl på jobbet förlät jag henne då hon tvättade mitt hår.
men i övrigt kände jag mig som crap.
inte blev det bättre av att den jäkla vageln i ögat fortfarande e kvar och gör ont.
och trots flera koppar kaffe under dagens gång blev jag inte ett dugg piggare.
när jag såg mig själv i spegeln ,
och det finns en heel del sånna på mitt jobb,
tyckte jag att det såg ut som stora påsar under mina ögon,
inte blev jag piggare när de på jobbet sa att jag nog såg lite trött ut.
tack för den liksom

så förstå min olycka när sofie säger att hon gärna vill knäppa kort på mig att ha med i tidningen.